”Föreställningen om att vara förälder ligger mycket i den dagliga omsorgen”
Hur förändras föräldrarollen för den biologiska föräldern när barnet placeras? Den frågan har forskarna Ylva Spånberger Weitz och Marie Karlsson undersökt.
– Vi kan se att föräldrarna ofta jämför sig med familjehemsföräldrarna och ibland har svårt att ”positionera” sig själv som förälder eftersom man inte längre passar in i den kulturella bild som vi har av moderrollen, säger Ylva Spånberger Weitz, som är forskare på Stockholms universitet samt verksam vid FoU Nordväst.
Föreställningarna i samhället om modersrollen är ofta förknippade med en vardaglig, fysisk omsorg om sitt barn. För den som är förälder på avstånd kan det vara svårt att hitta sin plats i föräldrarollen eftersom man saknar möjlighet till just det som man upplever som kännetecknande för en mamma eller pappa.
– Det gör att man lätt hamnar i en ”konflikt” med sin egen identitet som förälder, säger Ylva Spånberger Weitz.
Jämför sig ofta med familjehemsföräldrarna
Hon har, tillsammans med forskaren Marie Karlsson på Uppsala universitet, nyligen publicerat en vetenskaplig artikel, baserad på intervjuer med biologiska föräldrar till familjehemsplacerade barn.
– En sak som var tydligt i intervjuerna, var att man väldigt ofta jämförde sig med familjehemsföräldrarna, säger Ylva Spånberger Weitz.
Som biologisk förälder till ett placerat barn behöver man jobba mycket med att positionera sig själv som förälder och hitta andra attribut för att kunna känna sig trygg i sin egen föräldraroll.
– Det framkom också under intervjuerna att man pratade om sig själv som ”den riktiga föräldern” som finns kvar för livet medan man pratade om familjehemsföräldrar som att de finns där under en tid i barnets liv för att göra sitt jobb, säger Ylva Spånberger Weitz.
Föräldrar på avstånd
Tidigare forskning visar att socialtjänsten ofta slutar ”räkna med” de biologiska föräldrarna när barnet har placerats och att det behöver göras mer för att ge stöd till föräldrarna.
– Vi behöver medvetandegöra socialtjänsten om att den här diskursen finns och arbeta mer aktivt med att överbrygga och uppmärksamma föräldrar på avstånd och hjälpa dem att förstå att de kompletterar familjehemsföräldrarna, säger Ylva Spånberger Weitz.
