Nya stödformer för biologiska föräldrar utformas
Många föräldrar som får sitt barn placerat får inget stöd alls i att vara förälder på avstånd och träffar överlag sitt barn ganska sällan. Barnen har också väldigt lite kontakt med sina biologiska släktingar, enligt en undersökning som gjorts i forsknings- och utvecklingsprojektet ”Föräldrar på avstånd”.
Projektet drog igång förra hösten och sju kommuner i Jönköpings- och Göteborgsregionen deltar, som alla på olika sätt ska förbättra sitt stöd till biologiska föräldrar med placerade barn. Hittills i projektet har man bland annat hunnit göra en enkät- och fokusgruppstudie med ett antal handläggare inom socialtjänsten.
– Av den undersökningen kan vi se att det vanligaste är att den här gruppen inte får något stöd alls och när stöd ges är det vanligast att det ges till mammorna. Papporna tappas ofta bort eller så finns de inte närvarande i barnets liv, säger Anna Melke, vid Göteborgsregionens kommunalförbund, FoU i Väst, som leder projektet.
Nästan ingen kontakt med övriga släktingar
Hon konstaterar också att de placerade träffar sin biologiska familj väldigt sällan och utöver föräldrar och syskon har de placerade barnen knappt någon kontakt alls med sina släktingar.
– De flesta barnen har fortsatt kontakt med sin mamma, men bara ungefär hälften har kontakt med sin pappa. Många har också kontakt med sina biologiska syskon, men bara 20 procent har kontakt med sina mor- eller farföräldrar.
Konkret arbete i flera kommuner
Idéerna kring hur stödet skulle kunna bli bättre för de biologiska föräldrarna är många och i flera kommuner har man kommit igång med konkret arbete.
– Bland annat har vi en kommun som tagit fram en broschyr om vilka rättigheter man har som förälder, det har blivit väldigt tydligt att många av de här föräldrarna inte vet vilka rättigheter de har och de förstår inte heller besluten som fattats kring deras barn och behöver stöd i form av någon som kan förklara för dem. Detta skapar oro hos dem, som kan leda till en sämre relation med barnet, socialtjänsten och familjehemmet än nödvändigt, säger Anna Melke.
Tre huvudpunkter
I projektet ingår också att intervjua föräldrar och målsättningen är att göra ungefär 60 intervjuer. I dagsläget har man kommit ungefär halvvägs och kan redan nu slå fast tre huvudpunkter där det finns utrymme för förbättring.
– Det första handlar om att få ett värdigt bemötande, att bli lyssnade på och att de blir sedda som en viktig person i barnets liv. Många säger också att de vill ha en professionell bedömning av sin föräldraförmåga där man inte bara fokuserar på det som är dåligt utan ser till helheten och även lyfter fram det som är bra, säger Anna Melke.
Intervjustudien med föräldrarna är en av få som gjorts i Sverige kring detta och en viktig pusselbit för att hitta rätt med insatserna som man ska utveckla.
– Den tredje och sista saken som framkom när vi pratade med föräldrarna var att de önskade mer delaktighet. Många känner sig väldigt avknoppade och får inte veta särskilt mycket om sitt barn, fortsätter hon.
En av de viktigaste sakerna i projektet är att hjälpa kommunerna att genomföra det som de har planerat.
Uppföljning med handläggarna till våren
– Vi kommer göra en ny uppföljande undersökning med handläggarna under våren och då hoppas jag att vi får andra svar och att det har blivit bättre för de här föräldrarna, säger Anna Melke.
En viktig fråga att utreda i projektet är vem som har ansvar för att ge de här föräldrarna stöd. En del av stödet kan mycket väl komma från familjehemsföräldrarna, men då måste man dels se till att familjehemmet har förstått att det är deras ansvar och dels att de har den kompetens som eventuellt krävs för detta.
– Även om vi konkret bara jobbar med sju kommuner i Göteborgsregionen, hoppas jag att fler kommuner i landet börjar fundera över vad de kan göra för att förbättra för de här föräldrarna.
