”Vi är inga superhjältar, vi är bara en vanlig familj”

Linda Tornell är uppvuxen i familj som varit både familjehem och kontaktfamilj så för henne var det naturligt att öppna sitt hem och sitt hjärta för ett barn som av olika anledningar inte kunde bo med sina biologiska föräldrar.

– Vi hade pratat om det ganska länge, men allt rullade på med barn, jobb och familj – så som det är för de flesta. Det blev aldrig riktigt rätt tid. Men så läste jag en artikel om ett familjehem som sa att ”rätt tid kommer aldrig” och det var då vi bestämde oss för att ta tag i det, berättar Linda Tornell.

Efter ett halvår kom en pojke på 3,5 år
Linda och hennes man tog kontakt med kommunen, gick familjehemsutbildningen ”Ett hem att växa i” och inledde en utredning och ett halvår senare hade kommunen en lämplig placering för familjen – en pojke på 3,5 år som just då bodde i ett jourhem.

– Våra egna barn var då 8 och 10 år och har varit involverade ända sedan vi bestämde oss för att bli familjehem. Det kändes jätteviktigt att de var med på det, berättar Linda.

Efter ett par besök i familjehemmet flyttade pojken in. Lindas man hade möjlighet att vara hemma på heltid under ett par månader och därefter kunde Linda gå ner i arbetstid samtidigt som pojken gick på förskola några timmar i veckan när familjen jobbade.

– Vi behöll hans förskoleplats ett par mil bort på en annan ort inledningsvis tills han hade kommit in i familjen ordentligt. Han flyttade in hos oss i januari och efter sommaren bytte vi förskola till en som var närmare oss, berättar Linda.

Samarbete utöver det vanliga
Det som var unikt för den här placeringen var ett exceptionellt bra samarbete med pojkens biologiska mamma som varit mycket involverad och samarbetsvillig under hela placeringstiden.

– Det var till och med så att hon valde att flytta till vårt samhälle för att pojken inte skulle behöva byta förskola och kompisar när han flyttade hem till henne på heltid. Vi funkar idag som kontaktfamilj för pojken, han kommer och bor hos oss var tredje helg. Det har han gjort sedan han flyttade hem, berättar Linda.

Sedan i somras är familjen på nytt familjehem åt en åttaårig pojke. De fick snabbutredas av familjehemsresursen, som är ett samarbete mellan alla kommuner i länet, men fick ganska snabbt en matchade placering.

– Det var inte så mycket för att utreda oss, utan mer för att lära känna oss och kunna hitta en bra matchning, förklarar Linda. Vi fick dock gå igenom den stora utredningen av den placerande kommunen, eftersom det var en annan kommun än förra gången.

Blivit en del av familjen
Pojken flyttade in i familjehemmet i början av sommaren och både Linda och hennes man hade möjlighet att vara hemma mycket under sommaren. Dessutom hade pojken möjlighet att komma in i familjen ordentligt innan det blev dags för honom att börja skola.

– Han blev tvungen att byta skola och det kändes jättebra att vi hade hunnit lära känna honom innan vi tog kontakt med rektor och skola för att pratat om honom och hans behov, säger Linda.

Pojken har på kort tid blivit en del av familjen och kommer troligen bo kvar under lång tid hos Linda och hennes familj.

– Vi har ett bra samarbete med pojkens biologiska nätverk. Han träffar sin biologiska mamma regelbundet och han har också kontakt med sin farmor och farfar, som var pojkens jourhem innan han flyttade till oss, och den kontakten sköter vi själva utan socialtjänstens inblandning.

Tagit sig rakt in i våra hjärtan
Att vara familjehem ger väldigt mycket tillbaka, Linda pratar om den första kramen eller om när barnet känner förtroende att berätta saker som den varit med om.

– Båda pojkarna har tagit sig rakt i våra hjärtan. De är en självklar del av familjen och känns som våra egna, säger Linda.

Hon tror att många fler skulle kunna vara familjehem och menar att många har en felaktig bild av att man måste vara ”den perfekta familjen”.

– Vi är ingen perfekt familj men vi kan ge trygghet, kärlek och tid till ett barn och det tror jag att många fler skulle kunna göra. Jag tycker att man ska ta kontakt med socialtjänsten och höra sig för om man har funderat på att bli familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson. Nästan alla kan göra något, säger hon.

Just nu är familjen nöjda med att ha en placering på heltid och ett uppdrag som kontaktfamilj, men Linda är öppen för att i framtiden kanske kunna ta emot fler placeringar.

– Våra biologiska barn är idag 15 och 17 år, vi får se vad som händer när de har blivit äldre och flyttat ut, säger hon.