”För oss var det naturligt att hjälpa”

Skaran som samlas vid middagsbordet om kvällarna hemma hos Niklas och Anette Sundén kan se olika ut från dag till dag, till och med från timme till timme. De är nämligen både familjehem och jourhem och vet aldrig riktigt hur nästa dag kommer att se ut.

Publicerad 9 november 2018
Anette och Niklas Sundén är både familjehem och jourhem. Flexibilitet är en nödvändighet och tack vare den egna verksamheten med hästuppfödning kan de själva styra över sina arbetstider.

En så enkel sak som att laga middag kan lätt bli en utmaning om man inte från en dag till en annan vet vilka som kommer att sitta vid middagsbordet. Jour- och familjehemsföräldrarna Niklas och Anette Sundén är dock tydliga med en sak – man äter det som står på bordet, så länge det inte finns allergier eller religiösa skäl för att inte äta något.

Ger barnen rutiner
– Vi vill ge barnen rutiner, så som det finns i de flesta fungerande familjerna. En sådan sak är alla äter den mat som lagas till middag, en annan är att sköta sin egen tvätt när man kommit upp i tonåren eller att kunna sköta sin hygien. Det är långt ifrån alla som kommer till oss som vet hur man duschar, så ibland får man börja på en väldigt låg nivå med det mest grundläggande när de kommer hit, säger Niklas.
– Vi har fått lära oss att man aldrig ska ta någonting för givet, tillägger han.

Länge jobbat ideellt
Niklas och Anette har varit familjehem sedan 2005. Idag har de totalt fem platser i sitt hem för barn som behöver placeras under både kort och lång tid.
– För oss var det naturligt att hjälpa dem som har det svårt, vi hade båda två länge ställt upp och hjälpt ungdomar ideellt och funderade fram och tillbaka innan vi bestämde oss för att bli familjehem, berättar Anette Sundén, som tidigare även jobbat med funktionshindrade samt på LVM-hem.

Många med missbruksproblem
Den första placeringen var en 19-årig pojke med drogproblematik som under lång tid fallit mellan stolarna.
– Han kände det som att han kom hem när han kom till oss, och det har löst sig bra för honom, berättar Niklas.
Totalt har familjen tagit hand om ett 50-tal barn och ungdomar, de flesta tonåringar och många med diagnoser eller drogproblematik.
– Vi har blivit lite grann av en sista utväg, om ingen annan placering har lyckats kommer de till oss och många gånger brukar det sluta lyckligt, fortsätter Niklas.
Tack vare att paret driver ett eget företag med hästuppfödning hemma på gården har de möjlighet att båda två vara hemma väldigt mycket, något som kan vara en fördel om ett barn eller en ungdom med svår problematik kommit till familjen.
– Det är inte alltid som de här barnen ens kan gå till skolan, ofta får vi ha hemundervisning med dem, säger Anette.

Viktigt att samarbetet funkar
Att samarbeta med de biologiska föräldrarna brukar i många fall gå väldigt bra, men det finns situationer när det är knepigare och då får man försöka anpassa sig efter vad som passar föräldern, menar Niklas och Anette.
– Vi kan konstatera efter alla de som vi har tagit hand om under åren att det är dem där samarbetet mellan oss, de biologiska föräldrarna och socialtjänsten har funkat som det har gått bäst för. Om vi alla jobbar mot samma mål brukar det lösa sig, säger Anette.

Biologisk dotter tillgång för familjehemmet
Anette och Niklas har även ett biologiskt barn, en flicka som är född 2002 och som är uppvuxen med att barn och ungdomar ”kommer och går”.
– Hon är en stor tillgång även för oss som familjehem, då hon ofta är den som ”bryter isen” och tar med sig den som kommer för att visa var han eller hon ska sova och liknande. Hon har blivit en lillasyster för väldigt många som har bott här och när hon var yngre hade vi som princip att vi bara tog placeringar som var äldre än vår dotter så att hon alltid skulle få vara yngst, berättar Niklas.

"Har det ordnat sig känner man glädje över en flytt"
För närvarande bor fyra familjehemsplacerade barn och ungdomar samt en jourplacerad, som ska anlända samma dag, hos familjen. Att barn och ungdomar flyttar därifrån tycker Anette och Niklas i de flesta fall känns roligt – men det finns också tillfällen som varit precis motsatta.
– Om man vet att det har ordnat sig för barnet och det kan flytta hem igen och få det bra, då känner man bara glädje. Men om så inte är fallet och barnet själv kanske inte heller vill flytta då känns det fruktansvärt. Det har vi varit med om en gång och vill aldrig uppleva det igen, säger Niklas.

Bra samarbete med kommunen
Niklas och Anette jobbar för Heby kommun och är väldigt nöjda med hur samarbetet fungerar där.
– De har ett bra koncept med tillgänglighet. Dessutom är de väl insatta i alla ärenden och man känner att man kan ta upp jobbiga frågor med dem, säger Anette.

Föregående Nästa