Jana är "Extravuxen" till en tonårstjej

Jana Johansson hade gått i tankar om att bli familjehem eller jourhem en tid när hon blev tipsad om den nya insatsen ”Extravuxen”. Sedan ett och ett halvt år tillbaka är hon nu ett extra stöd för en tonårstjej och kan inte tänka sig ett bättre uppdrag.

Publicerad 6 december 2022
Jana Johansson är "Extravuxen" till en tonårstjej - en ny insats utformad av Maskrosbarn.

Insatsen ”Extravuxen” är framtagen av Maskrosbarn i samarbete med ungdomar och ska vara ett komplement till de stödinsatser som redan finns för ungdomar som inte är aktuella för placering men som av olika anledningar behöver stöd i sin vardag. Insatsen är mer omfattande än ett kontaktpersonuppdrag och mer på ungdomens villkor.

– Jag träffade min ungdom för första gången för ett och halvt år sedan. Då satt hon med luva på huvudet, lurar i öronen och hade inte varit i skolan på flera år på grund av psykisk ohälsa. Idag cyklar hon flera kilometer varje dag till och från gymnasiet och orkar göra saker, berättar Jana Johansson.

Jana har själv två barn; en son med adhd och en dotter med cp-skada och kände sig väl förberedd för uppdraget, men konstaterar att det på många sätt varit utmanande att ta hand om någon med psykisk ohälsa.

Finns där över tid
– Det viktigaste för mig har varit att visa henne att jag finns där för henne över tid. I början trodde hon nog att jag skulle försvinna när det blev jobbigt som andra vuxna har gjort men när jag visade att jag fanns kvar har hon börjat göra framsteg. Jag är väldigt glad över att få vara med på hennes resa, säger Jana Johansson.

Hur ofta Jana och flickan ses beror lite på, men oftast har de kontakt i någon form flera gånger i veckan. Ibland ses de hemma hos Jana och bakar eller pysslar, ibland går de en promenad eller cyklar tillsammans.

– Eftersom hon har social fobi har det blivit mycket hon och jag. Men vi har även provat på att gå ut och äta och göra sådant som hon tror att alla andra gör – bowlat och spelat padel till exempel.

När Jana gick in i uppdraget hade hon föreställningen om att ungdomen skulle bli som en extra familjemedlem, umgås med familjen, sova över och liknande.

– Riktigt så har det inte blivit, men samtidigt har det blivit jättebra ändå, konstaterar hon.

En viktig del i uppdraget är att ge ”en annan vuxens” perspektiv på saker och ting, våga fråga och prata om sådant som är jobbigt och väcka tankar hos ungdomen.

Delar med sig av egna erfarenheter
– Jag har själv varit maskrosbarn och kan dela med mig av mina erfarenheter till henne. Samtidigt kommer jag in som en utomstående vuxen och kan se saker ur en annan vinkel än till exempel hennes föräldrar eller socialsekreterare. Det tog inte lång tid innan hon ville att jag skulle vara med på möte i skolan, säger hon.

Jana har haft telefonkontakt med flickans mamma på flickans eget initiativ men har ingen regelbunden kontakt med biologföräldrarna.

– Jag har mammans nummer men mer än så är det inte och det är inte heller en del av uppdraget eller något som jag känner är nödvändigt.

Samtidigt som Jana har sitt uppdrag som Extravuxen jobbar hon heltid och att ta fler uppdrag är inte aktuellt i dagsläget.

– Jag vill kunna ge den här flickan all tid och uppmärksamhet och att hon ska slippa känna att hon delar mig med någon. Det känns viktigt för mig.

Jana har just nu släppt tankarna på att bli familjehem och är helt inriktad på att fortsätta som extravuxen åt en ny ungdom när flickan hon har hand om nu har blivit myndig och inte längre är berättigad till insatsen.

– Det har både varit lättare och svårare än vad jag trodde. Men framförallt har det varit värt det när jag sett vilka framsteg hon gjort under den här tiden som vi har träffats. Nu går hon i skolan, orkar göra saker, hänger med i samtal. Det är en helt annan tjej än den jag träffade första gången.

Föregående Nästa