”Allt man lägger ner får man tillbaka så många gånger om”

Mirielle Franklert är själv uppvuxen som biologiskt barn i ett familjehem. Därför visste hon en del om vad det innebar när hon själv fick förfrågan om att bli familjehem 2012, då som ensamstående 27-åring.
– Tjejen som blev placerad hos mig var dotter till en tjej som varit placerad i vår familj när jag växte upp och det gjorde att jag kände mycket för henne redan innan hon flyttade in, berättar Mirielle.

Flickan var placerad hos Mirielle i två år tills hon gick ut gymnasiet och flyttade hemifrån. 2013 flyttade ytterligare en tonårstjej, då 15 år gammal, in hos Mirielle och hon bor än i dag kvar i en stuga på tomten till den fastighet som Mirielle och hennes sambo äger.
– Jag har mestadels tagit emot tonårstjejer som placeringar under min tid som familjehem och hade under en längre tid två placerade tonårstjejer boende hos mig, berättar Mirielle.

Självklarhet att fortsätta tillsammans som familjehem
I början av december förra året flyttade emellertid en tolvårig pojke in hos familjen, som numera består av Mirielle, sambon Micke samt Mickes son som bor i familjen varannan vecka.
– Det känns annorlunda men samtidigt väldigt kul att det kommer en pojke den här gången och att vi har den placeringen som par och gör detta tillsammans, säger Mirielle.

Hennes sambo hade även han erfarenhet som familjehem redan innan paret träffades och att fortsätta vara familjehem tillsammans var en självklarhet.
– Vi fick göra en ny utredning som par när vi flyttade ihop och det var väldigt lärorikt på många sätt, säger Mirielle.

– Om man tyckte att man kände varandra innan så var det ingenting mot vad man lärde känna varandra när man blev familjehem tillsammans, inflikar sambon Micke.

"Allt man lägger ner får man tillbaka så många gånger om"
Att ta steget att bli familjehem 2012 kändes naturligt för Mirielle, men samtidigt utmanande på många sätt.
– Jag funderade i tre månader innan jag bestämde mig. Jag kände till flickans problematik sedan innan och förstod vad det skulle innebära om hon flyttade in här. Flickan hade flyttat ungefär 15 gånger innan hon kom till mig och behövde stabilitet och trygghet. Men när jag väl fattat beslutet så kändes det helt rätt och jag har aldrig ångrat mig, säger Mirielle Franklert.

– Jag vet inte vad jag skulle ha lagt min tid på om jag inte haft en placering. Det finns hur mycket kärlek och tid som helst i ens liv även om man inte alltid tror det. Jag är van att dela min tid, energi och kärlek och kan inte tänka mig ett annat liv, säger hon.

– Det känns tomt när vi inte har någon placering, ja kanske lite så att det fattas något. Det är ett val man gör att lägga ner hela sin själ... Allt man lägger ner får man tillbaka så många gånger om. Vi kommer alltid att finnas där för de här personerna, även när de inte är placerade längre. De är en självklar del av familjen, säger Mirielle.

Håller kontakten även efter avslutad placering
Den största behållningen av att vara familjehem tycker Mirielle, är att se ungdomarna må bra igen och vara lyckliga. Hon håller kontakten med alla sina tidigare placeringar och på juldagen samlas de alla på middag hemma hos Mirielle och hennes familj - de är en självklar del av familjen.

Att inte glömma bort sig själv när man mitt uppe i allt som familjehemslivet innebär, tycker Mirielle är det svåraste.
– Jag jobbar på det, det är skönt när vi är två nu och har varandra att dela saker med, fortsätter Mirielle.

Uppvuxen som biologiskt barn i familjehem
Att växa upp i familjehem som biologiskt barn var inte alltid en dans på rosor, men nu i vuxen ålder hade inte Mirielle velat byta bort erfarenheterna och vad de har gett henne.
– Som barn och tonåring var det inte alltid kul att behöva dela sina föräldrar, men idag är jag jättetacksam för att jag fick växa upp på det här sättet, det har gett mig väldigt mycket som person.

Uppdraget som familjehem kräver en stor portion flexibilitet, men Mirielle har aldrig sett det som ett problem att kombinera med jobb eller andra aktiviteter.
– Jag har fått förståelse från min arbetsgivare och det brukar aldrig vara problem att ta ut komp om jag behöver åka på ett möte eller liknande, förklarar hon.