Alldeles för få barn i missbruksfamiljer får stöd
Av de 350 000 barn som påverkats negativt av en förälders alkoholproblematik är det bara knappt en procent som får stöd. Det visar Junis nya årliga rapport. Pandemin har gjort utsattheten värre och färre av dem som utsätts upptäcks.
Nästan i alla Sveriges kommuner erbjuds någon form av stöd till barn med missbrukande föräldrar. Trots det är det väldigt få barn som deltar i stödverksamheterna. Det visar Junis nya årsrapport som presenterades nyligen.
– Vi vill att alla, från makthavare till de som möter barn i sin yrkesroll, blir bättre på att se barnens behov. Med vår rapport vill vi driva på utvecklingen för att alla barn som växer upp i missbruksmiljö ska erbjudas stöd, säger Mona Örjes, förbundsordförande.
Det finns dock kommuner som jobbar på bred front med att nå ut och som lyckas väl med detta. Samverkan är ett nyckelord som ofta återkommer och som efterfrågas. Det handlar om samverkan mellan socialtjänstens olika enheter men även med andra instanser inom kommunen. Det förekommer också samverkan mellan socialtjänsten och ideell sektor.
Liksom tidigare år blir det tydligt att det stöd som erbjuds barn som växer upp med missbruk skiljer sig mycket åt i landet. Familjeinsatser har uppgetts vara den vanligast förekommande stödformen 2020, följt av stödsamtal. Därefter återfinns stödgrupper samt kontaktperson eller kontaktfamilj.
Barnen fångas inte upp
Pandemin har begränsat både stödverksamheten och möjligheten att nå de barn som är i behov av stöd. Flera kommuner upplever att färre hembesök och fysiska möten resulterar i minskad insyn kring utsatta barns välbefinnande, och att man inte har möjlighet att fånga upp barn som far illa i den utsträckning man önskar. Vissa ser tecken på att missbruket har ökat som en följd av hemarbete och karantän, och att föräldrar med missbruk får mindre behandling. Pandemin har helt klart resulterat i ett mer sårbart läge för barnen i familjer med missbruksproblematik.
Stödgrupper legat nere
När det gäller gruppverksamheter har de på flera håll legat nere under pandemin, helt eller delvis. Det finns också många kommuner som har bedrivit stödgrupper men med minskat antal deltagare och träffar, och i delvis nya former.
"De minskade möjligheterna till gruppverksamhet har på många håll istället lett till fler individuella insatser i form av enskilda samtal. Många respondenter tar upp nya arbetsmetoder, bland annat fler digitala möten och färre fysiska. Flera kommuner pekar på positiva effekter av de förändrade arbetssätten. Somliga menar att digitala möten har förbättrat kontakten med barnen, och att de digitala mötena exempelvis har resulterat i färre återbud vad gäller familjesamtal. Vissa kommuner tycker att digitala möten har varit ett bra verktyg för att hålla kontakt, men i de flesta fall påpekas att det fysiska mötet är att föredra, eftersom det blir svårare att skapa en relation till barnet genom digitala möten", enligt rapporten.
Rapporten finns att ladda ner här.
