Ny skrift om barn som upplevt våld

Skriften vänder sig till främst socialtjänstens handläggare och behandlare som möter barn och föräldrar i våldsutsatta situationer. Den vänder sig också till chefer och beslutsfattare som ansvarar för att skapa förutsättningar för ett kunskapsbaserat arbete i socialtjänsten när det gäller barn som upplever våld.

Materialet är framtaget i samarbete med Maria Eriksson, professor Ersta Sköndal Bräcke Högskola, Ole Hultmann, lektor i psykologi och Emma Svensson, leg. psykolog och biträdande forskare vid Göteborgs universitet och finns att läsa digitalt på SKR:s hemsida men kan också beställas i tryckt format. Skriften innehåller dels en kunskapsöversikt om forskningen på området, dels en praktisk del om hur socialtjänsten kan arbeta samt exempel från kommuner som utvecklat sina arbetssätt.

Ofta en dold familjehemlighet
I skriften konstateras att våld i familjen är ofta en dold familjehemlighet. Även barn som inte visar synliga tecken på våld eller symtom kan behöva dela sina upplevelser med andra för att förstå sina känslor och reaktioner. Därför är det viktigt att även barn som inte visar tecken på behov av behandling får möjlighet att prata om vad de har varit med om. Genom att ställa frågor om våldsutsatthet till både barn och vuxna, och därigenom låta barn få tala om sina erfarenheter, kan man också minska och förebygga symtom.

Våld i nära relationer påverkar föräldrars omsorgsförmåga både direkt och indirekt. I bedömningen av omsorgsförmåga bör socialtjänsten ta hänsyn till att den våldsutövande föräldern brustit i sitt ansvarstagande för hela barnets situation och viktiga relationer, eftersom våldet mot den andra föräldern inte bara är en attack mot föräldern utan också mot relationen barn–förälder. Arbete med föräldrar, inklusive insatser till föräldrar som själva är våldsutsatta, eller som utövar våld, är också viktigt för att uppnå förändring på sikt. Det poängteras dock att bara arbeta med föräldrar sällan räcker, utan barn behöver en egen insats.

Forskningen har handlat om mammorna
I skriften konstateras vidare att forskningen om våld i nära relationer och omsorgsförmåga ofta handlar om våldsutsatta mammor. Få studier har gjorts om våldsutövande föräldrars – typiskt sett pappors – omsorgsförmåga. Socialtjänsten har en central roll att ge insatser till barn som upplever våld. Dels handlar det om att upptäcka utsatta barn, utreda deras situation, skydda dem och att förhindra att de utsätts igen och dels om att bedöma vilken typ av stöd eller behandling som kan behövas för att förbättra föräldrarnas omsorg om barnet.

Viktigt att barnen får hjälp som riktas till dem
Författarna skriver att barn som upplevt våld behöver ofta hjälp som riktas direkt till dem. Det är viktigt för att avlasta skuld, skam och ansvar, för att göra våldet begripligt och hanterbart, och för att förebygga negativa konsekvenser på lång sikt.

Relativt nytt kunskapsområde
Insatserna till barn som upplevt våld är fortfarande ett relativt ungt kunskapsområde, och det är få metoder där forskning och utvärdering hunnit komma så långt att det finns forskning som visar att de är effektiva. Arbete pågår dock för att utveckla verkningsfulla metoder för den här målgruppen. Det finns metoder med åtminstone visst stöd i forskning som också har prövats och forskats om i Sverige med tanke på socialtjänstens uppdrag och målgrupp. Dessutom finns ytterligare metoder som främst är tänkta att användas inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Läs hela skriften här.