Ny behandlingsmetod för små barn som upplevt trauma

CPP är en traumafokuserad samspelsbehandling som är ett relativt nytt sätt att jobba med samspelet mellan barn och förälder/omsorgsgivare. Den rekommenderas som insats för barn i åldrarna 0-6 år som varit utsatta för olika former av trauman, till exempel våld och övergrepp, omsorgssvikt, olyckor eller katastrofer.

Bland de första utbildade i Sverige
Susanna Billström, psykolog och Jessica Pehrson, socionom, båda verksamma vid Ericastiftelsen, är bland de första i Sverige som gått utbildningen. Det är Ericastiftelsen som står som huvudman för utbildningen, som pågår under två år och är öppen för bland annat psykologer, familjebehandlare och socionomer. Utbildningen är en uppdragsutbildning där arbetsgivaren köper utbildningsplatser, men grundläggande kunskaper inom psykoterapi är nödvändigt för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.
– Vi blev klara med utbildningen förra året och håller just nu på att implementera behandlingen i vår verksamhet, berättar Jessica Pehrson.

Hjälp att förstå beteende och reaktioner
Målet med CPP är att återupprätta eller stärka anknytningen mellan barn och förälder/omsorgsgivare med fokus på trygghet och tillit. Eftersom modellen riktar sig till barn i förskoleåldern, 0-6 år, är grunden lek, men att man genom lekfulla former försöker sätta ord på eller på andra sätt uttrycka vad man har varit med om. Målet är att föräldern och barnet ska få det bättre tillsammans; att hjälpa föräldern/omsorgsgivaren att förstå barnets beteende, reaktioner och kommunikation så att den vuxne kan möta barnet på ett utvecklingsbefrämjande sätt.
– Man brukar utgå från de möjligheter som öppnar sig i leken för att få barnet att uttrycka sina känslor kring det som den har varit med om, förklarar Susanna Billström.

En viktig del är att också hjälpa föräldern/omsorgsgivaren att förstå vad barnet uttrycker genom sin lek och att uppfatta barnets känslomässiga tillstånd för att därigenom kunna avgöra om barnet klarar att närma sig traumat eller om det just nu blir för övermäktigt och barnet hellre behöver förälderns/omsorgsgivarens hjälp att reglera affekterna.

Stöttning till föräldern att bli trygga nog att hjälpa barnet
Mycket fokus i behandlingen ligger också på föräldern och att stötta föräldern/omsorgsgivaren så att den blir trygg nog att kunna hjälpa och ge sitt barn trygghet.

Varje behandling inleds med att behandlaren träffar föräldern/omsorgsgivaren enskilt för att ta reda på vilka erfarenheter den bär med sig och hur personen ser på sitt föräldraskap. Ibland behöver föräldern arbeta med att bearbeta sina egna upplevelser för att så småningom kunna hjälpa sitt barn.
– Man brukar prata om en triangel. Det ena benet är barnets traumatiska erfarenheter, det andra benet är de symtom och svårigheter som erfarenheterna har skapat och längst ner behandlingen och det mål som man arbetar för att nå, förklarar Jessica Pehrson.

En av få metoder för små barn
Hon och Susanna tror att metoden kommer att få stor spridning i landet med tiden.
– Det finns inte så många metoder för barn i de här åldrarna så det borde vara intressant för många att jobba med, säger Susanna Billström.