Hon kämpar hela vägen till Europadomstolen för sin placering

Ramesh är på ytan som vilken femtonåring som helst – han har precis kommit in på sin drömutbildning på gymnasiet och spelar i ett framgångsrikt fotbollslag som förra året vann hela serien i distriktet. Men han har fortfarande inte, trots att han bott halva sitt liv i Sverige, fått uppehållstillstånd och fruktar nu att utvisas till Afghanistan.

Hans familjehemsmamma Mikaela Ramqvist har bestämt sig för att hon och familjen ska göra allt de kan för att Ramesh ska få stanna i Sverige.
– Det är så mycket som inte har gått rätt till i Ramesh fall. Vi har bestämt oss för att pröva hans ärende i Europadomstolen, säger hon.

De första kontakterna med advokaterna är tagna och nu ska en ansökan skickas in.
– Chanserna är små att de kommer ta upp fallet, men vi måste göra allt vi kan. Det får inte gå till så här. Ramesh är vår son, vi kan inte se honom skickas tillbaka till ett världens farligaste länder där han inte har någon alls som tar hand om honom, säger Mikaela Ramqvist.

Familjehemsmamman Mikaela Ramqvist gör allt för att hennes placering, Ramesh, ska få stanna i Sverige.

Hon och hennes man Fredrik hade funderat på att bli familjehem några år innan de valde att höra av sig till kommunen.
– Jag har alltid varit engagerad i barns rättigheter och har jobbat både med barn med särskilda behov och inom vården så för mig kändes självklart att hjälpa till, säger hon.

Blev jourhem innan utredningen var klar
Från den första kontakten med kommunen till dess att Ramesh flyttade in gick det snabbt.
– Vi var inte färdigutredda, utan blev allra först jourhem när Ramesh kom till oss. Vi hann inte tänka så mycket innan, det blev fokus på att ställa iordning hans rum och sedan flyttade han in nästan direkt, berättar Mikaela.

Ramesh hade då varit i Sverige i tre år, pratade svenska, gick i skola och spelade fotboll. Han hade tidigare bott på ett HVB-hem som nu skulle stängas.
– Han var den enda som bodde kvar där, så vi ville att han skulle få komma till oss så snabbt som möjligt, berättar Mikaela.

Ramesh kom snabbt in i familjen och fick bra kontakt med de biologiska barnen i familjen. Efter bara några månader kallade han Mikaela och Fredrik för mamma och pappa och var en lika självklar del av familjen som familjens tre biologiska barn.
– Han sov mycket i början och höll sig mycket på sitt rum. Han hade innan han kom till HVB-hemmet bott med sin psykiskt sjuka pappa som han kom till Sverige med och hade fått ta hand om honom under lång tid. Vi jobbade mycket med att låta honom få vara barn, något som han knappt fått vara alls innan, säger Mikaela.

Utvisningshot hängande över sig
Under hela placeringen har utvisningshotet hängt över familjen. Ramesh har fått flera utvisningsbesked som överklagats till högsta instans. Nu ligger ärendet hos Europadomstolen för att se om de är villiga att ge prövningstillstånd.
– Vi måste göra allt vi kan. Jag kan inte stå och se på när de skickar Ramesh till Afghanistan. Ska han utvisas kommer jag att följa med honom till Afghanistan och se till så att han har någonstans att ta vägen. Jag ger mig inte, jag kommer göra allt jag kan, säger Mikaela.

Paret har också väckt frågan om både vårdnadsöverflytt och adoption, men en försvårande omständighet i sammanhanget är att Ramesh saknar uppehållstillstånd.
– När jag pratade med kommunen fick jag svaret att vårdnadsöverflytt inte var möjligt på grund av uppehållstillståndet men efter det har jag varit i kontakt med en jurist som menar att det inte ska vara ett hinder.

Besökt flyktingläger i Paris
Mikaela har sedan Ramesh flyttade in i familjen engagerat sig stort för asylsökande och människor på flykt. Hon har bland annat startat en Facebookgrupp med 1500 medlemmar och besökt flyktingläger i Paris, dit många utvisade kommer för att söka asyl i Frankrike.
– Jag och en annan svensk tjej som jag fått kontakt med under en demonstration åkte ner en vecka och jobbade i lägren, där vi delade ut mat och kläder till familjerna. Genom Facebookgruppen samlade vi in 40 000 kronor på en vecka.

Mikaela har aldrig ångrat att hon och hennes man valde att bli familjehem och skulle gärna göra om samma resa igen.
– Det har gett så otroligt mycket. Vi har kämpat så mycket och gjort mycket mer än vad som krävs inom vårt uppdrag, men allt det som vi har fått tillbaka har gjort att det har varit värt det. Jag skulle inte tveka på att göra det igen, vi kommer säkert att fortsätta som familjehem och kommer önska att få en asylsökande placering men kommer kanske att söka oss till privata aktörer nästa gång, säger Mikaela.

Fotbollsklubben stöttar med pengar
Familjen har kontakt med ett annat familjehem i kommunen som har tagit emot placeringar i samma situation och försöker att hjälpa och stötta varandra så mycket det går.
– Dessutom finns det många vuxna i fotbollsklubben som Ramesh har förtroende som stöttar både honom och oss. De hjälper oss att samla in pengar till advokatkostnaderna just nu, berättar Mikaela.

Hon ser familjehemsuppdraget som ett kall i livet och menar att det inte tar slut även om Ramesh tvingas till utvisning.
– Jag ser till Rameshs bästa i allt jag gör och alla beslut jag tar. Jag kommer fortsätta kämpa för honom, det spelar ingen roll om han är placerad eller inte. Jag vill inte ens tänka på om den dagen skulle komma när vi inte får ha Ramesh hos oss längre. Det skulle vara förkrossande, inte bara för oss i familjen utan för så många i vår omgivning.