"Hon kom som en virvelvind"
Som jourhem tar man ofta emot barn som behöver placeras snabbt. Men det är viktigt att ändå försöka göra en bra matchning, i de fall det är möjligt, särskilt om barnet varit placerat tidigare.
5 år gammal kom hon in i våra liv och vände upp och ner på allt. Den lilla flickan var en go tjej men hade svårt med det sociala samspelet och det fungerade inte så bra med våra andra barn. Hon behövde mer än vad vi kunde ge.
Hon kom som jourbarn men vi var inte det första jourhemmet. Hon hade upplevt hemska saker och hennes mamma mådde väldigt dåligt. Hon behövde få komma till en familj som inte hade yngre barn och som kunde lägga allt fokus på den lilla flickan.
Vi försökte få det att fungera. Jag ägnade flickan nästan all min tid medan maken tog hand om de andra två barnen. Vi gjorde allt vi kunde, skolade in det yngsta barnet tidigare på dagis för att jag skulle få lugn och ro med flickan och försöka hitta en vardag. Men hur vi än vände och vred på allt så fungerade det helt enkelt inte. Vår handledare försökte hjälpa oss att hitta en väg men det gick inte. Vi fick ge upp den lilla flickan.
Trots att hon bara fanns i våra liv i drygt två veckor så är det två veckor av våra liv som vi aldrig kommer att glömma. Hon kommer alltid att finns i våra hjärtan och tankar. Det känns som ett misslyckande men som allt var, så mådde ingen bra. Det var väldigt jobbigt att säga hejdå till den taniga lilla flickan, när hon hämtades av socialen för att åka till det nya jourhemmet.
Hon fick ett tuggummipaket med sig i bilen och var själaglad över det. Hon förstod inte vad som hände, men verkade inte ledsen över att åka ifrån oss. Jag fick en sista kram och vinkade hejdå med tungt hjärta.
Vi pratade mycket om henne med barnen när hon åkt, vad som varit bra och vad som varit mindre bra. För att hitta ett sätt att bearbeta allt som hänt under dessa två mycket långa veckor och kunna gå vidare.
Det har nu gått 15 år och vi pratar fortfarande om det ibland. Hon gjorde ett stort avtryck, även om hon bara var här en kort tid. Mamman tog hem flicka från det andra jourhemmet och flyttade efter bara något år, längre upp i landet. Det sista vi hörde innan de försvann, var att flickan inte mådde så bra.
Vart du än är i världen så hoppas jag att du mår bra och fått den hjälp du behövt. Du kommer säkert inte ihåg oss men du finns för alltid i våra hjärtan och tankar.
