”Familjehemmen har en viktig roll i att träda in och vara de vuxna som förstår”

Skolans mål ska nås av alla vid samma ålder, trots att grundfärdigheter inte är färdigutvecklade hos alla.

Nu ska ni få visa vad ni lärt er. För att det ska bli rättvist får alla samma uppgift. Ni ska ta er upp i trädet!

Missförstånd kan leda till "hemmasittare"
Karin Rosvall exemplifierar ovanstående påstående med en illustration där målet är att alla ska klättra upp i ett träd. Det är bara det att figurerna på bilden som ska klättra är en ekorre, en fisk, en gris och en anka. Det säger sig självt att alla inte kommer lyckas med uppgiften – de saknar helt enkelt den fysiska förmåga som krävs för att klara det. Samma dilemma ställs barn för, menar Karin Rosvall. Vuxenvärlden kräver en sak men barnens förmåga att nå målet saknas – något som de vuxna inte är medvetna om när de ställer krav på barnen. 
– Barn gör rätt om de kan, menar Karin Rosvall. Många vuxna har inställningen att ”Barn kan om de vill”. Det är stor skillnad på de två olika sätten att se på barn. Med den senare inställningen utgår vi från att barn inte vill sköta sig och göra som vi säger. De barnen har jag aldrig träffat på under mina många år i yrket, säger hon.

Ett barn som blir missförstått av olika anledningar löper större risk att bli en ”hemmasittare” som slutar gå till skolan eftersom det barnet upplever att ”det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag klarar det ändå inte”.
– Ett beteende är inte något som man är, det är något som det alltid går att jobba på bara man får rätt verktyg, säger Karin Rosvall.

Att hjälpa barn med sociala, känslomässiga och beteendeproblem är ingen enkel uppgift. Arbetet är både hårt och ibland stökigt och besvärligt. Traditionella kunskaper och metoder som exempelvis disciplin blir ifrågasatt.
– Allt detta handlar om livsfärdighetsträning. Det är viktigt att vi aldrig ger upp, hur jobbig situationen än är, säger Karin Rosvall.

Förväntas klara saker som de inte har förmåga till
Hennes eget intresse för ämnet startade på 1970-talet när hon arbetade som specialpedagog och kom i kontakt med en pojke som ofta fick skäll i skolan för att han gick in i saker eller skrev utanför pappret.  Det visade sig efter ett tag att pojken hade en grav synskada och helt inte såg var dörrposten eller pappret slutade. Han förväntades klara saker som han helt enkelt inte hade förmåga till på grund av sin skada.
– Jag tänker mycket på den här killen som väckte mitt intresse för barn som utmanar oss, barn där vi inte kan fostra bort ett beteende, fortsätter Karin Rosvall.

Familjehemmen träder in och förstår
Hon brinner för familjehemmen och det arbete som de lägger ner på att hjälpa barn, som ibland under lång tid blivit missförstådda och därför utvecklat en viss typ av beteende. Det kan vara miljörelaterade problem eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder.
– Familjehemmen har en otroligt viktig roll i att träda in och vara de vuxna som förstår. Jag brinner för att stötta och utbilda alla de ”professionella föräldrar” som finns i våra familjehem, så att de får rätt verktyg för att hjälpa de här barnen, säger Karin Rosvall.

Ansvar att fundera över eget beteende
Ett oönskat beteende uppstår oftast när kraven överstiger barnets förmåga, som i klättringsexemplet ovan i texten. Vi som vuxna har ett stort att ansvar att fundera över vårt eget agerande, anser Karin Rosvall.
–  Kan vi undvika att utsätta barnet för miljöer/situationer som vi på förhand vet är svårt för barnet? Miljön är avgörande för problemets omfattning, säger Karin Rosvall och nämner som exempel sin son, som är allergisk mot hästar.
– När han går in i ett stall får han en kraftig allergisk reaktion, den miljön är helt enkelt för svår för honom. Tänk om jag skulle säga till honom ”Nu slutar du med de här dumheterna att klia dig i ögonen och få svårt att andas. Lova att det aldrig händer igen!” Vi gör ofta så med barn som har nedsatt tankefunktion eller andra färdigheter, fortsätter hon. Alla barn vet hur de bör sköta sig, när de är lugna och inte befinner sig i en pressad situation. Men att tänka rationellt när vi är stressade, har vi alla svårt för, menar Karin Rosvall.

Sättet att kommunicera viktigt
Även sättet som vi kommunicerar med barnen på är något som man bör reflektera över som vuxen.
– En order kan ibland vara en igångtriggare för ett barn med ett onödigt utbrott som följd. Där kan man fundera över om man kan säga samma sak på ett annat sätt. Hur jag tänker och känner inför ett barns beteende avgör hur jag väljer att agera – på gott och ont, säger Karin Rosvall.

Om man fastnat i ond cirkel kring det negativa som hänt under dagen har Karin några tips på frågor som man kan ställa till sitt barn för att istället fokusera på det positiva 

• Vad har varit en bra sak för dig idag?
• Berätta om något bra som du själv har gjort.
• Berätta om något bra som en kompis har gjort.
• Berätta om något från idag som du är stolt över.
• Vad var roligast för dig idag?
• Vad tror du blir roligast av det du ska göra under eftermiddagen och kvällen? (Källa: Martin Foster – Fem gånger mer kärlek).

Avslutningsvis ger Karin Rosvall ett klokt ord på vägen: Ta dem på bar gärning när de gör någonting bra!